En pil från Norr Mälarstrand, en poppel från Gullmarsplan och ull från kungens får på Djurgården blir en utställning av Emma Olbers under Stockholm Furniture Fair 2012.

Kan man tillverka möbler av råmaterial från Stockholm? Har staden ens några råvaror? Vad händer med stadens sjuka träd? Blir det en vackrare pall om du kände till trädet innan? Dessa frågor har Emma Olbers funderat över den senaste tiden. Med restmaterial från staden har hon tillsammans med Asplund, Ire Möbel och flera hjälpsamma hantverksföretag tagit fram en liten möbelkollektion.

Emma berättar om projektet:

- Det hela började med att jag satte mig ner och funderade - vad producerar vi i stan? För mig är Stockholm betong, asfalt, ockragula fasader och svarta tak men inget av det är råmaterial härifrån. Sen har vi ju sopor i mängder, det är tyvärr något vi är mycket bra på att producera. Men vad växer här? Jo, vi har ju så klart träd i en massa parker och längs gatorna. Sjuka almar? Skadade träd? Efter en hel del letande och ringande hittade jag Jackson Trädvård som sköter och tar hand om skadade träd. Av dem fick jag en pil från Norr Mälarstrand, en alm från Stureparken, en kastanj och en lind från Långholmen, en lönn från Katarina Bangata och en poppel från Gullmarsplan.

- Nu är det ju inte riktigt så enkelt att man bara fäller ett träd och så blir det en soffa. Först skulle stockarna fraktas till Tibro (där både Ire och Asplund har produktion) sedan måste de sågas upp av ett sågverk. Det var inte alls enkelt. Det första, ganska stora, sågverket kunde inte ta hand om så krokiga träd, ett annat vi frågade tog inte lövträd… Till sist hittade vi ett litet som med hjälp av kommunens lärlingsutbildning i Tibro tog sig an både sågandet, torkandet och tillverkningen.

- Det har varit väldigt lärorikt att få vara med hela vägen inte bara när det gäller träet, utan även ullen - från nyklippt ull i kassar till garn och sedan matta. En kall novemberdag satt jag på kontoret och hade skrivbordet fullt med ull, det tog mig nästan två dagar att rensa bort halmstrån, skräp och spillning. En helg senare tog jag med hela familjen till Dala-Floda och Wålsteds Textilverkstad för att tvätta, karda och spinna ullen.

Texten till utställningen;

Tankar om ursprung

För inte så länge sedan hade vi ofta information om ursprunget till många av de saker som vi använde. Det kunde röra sig om att man visste vilken tall som skulle ge bra fönstervirke och följaktligen gjorde fönster av den när det var dags för nybygge eller reparation, eller att man visste från vilken åker rågmjölet man använde kom ifrån. På landsbygden finns även idag i viss mån en sådan relation till sakers ursprung kvar. För många av oss andra har denna typ av information gått förlorad. 

I en globaliserad och urbaniserad värld där många lever i ett konsumtionssamhälle har sakers ursprung ej tillmätts så stor betydelse och kanske heller inte efterfrågats i så stor utsträckning. Det finns dock flera exempel på att människor nu faktiskt önskar en större insikt i var saker och ting kommer ifrån. Denna utveckling är nog tydligast i fråga om mat där alltmer fokus (och marknadsföring) läggs på att beskriva matens ursprung. Det är kanske inte så konstigt att man vill ha mer information om varifrån det man stoppar i sig egentligen kommer. Inom möbelbranschen har denna trend ej varit så tydlig. Hur många funderar på vilken sorts träd matbordetär gjort av eller var någonstans i världen just det trädet stått? 

Ett syfte med projektet Stockholm Wood är att sätta ljuset på frågor som dessa. Råmaterialet till produkterna i Stockholm Wood är lokalproducerade/odlade, ifrån Stockholms innerstad. För att dra det hela till sin spets kan materialet dessutom härledas till t ex ett specifikt träd som stod på en specifik plats.

Möbler är produkter som man ofta har en långvarig relation till. Det är en annan typ av relation än den man har till t ex mat. Förändras din relation till en möbel om du känner till materialets exakta ursprung? Ökar det produktens estetiska (och ekonomiska) värde? 

Många har också en annan relation till s.k. levande material (som trä och ull), jämfört med t ex plast och metall. Är det mer intressant att veta exakt varifrån träet till en produkt kommer än att veta från vilket oljefält som oljan till plasten i en viss produkt kommer? Troligen är det så och troligen kan det förstnämnda höja värdet på en produkt medan det senare snarast skulle sänka värdet. Jag tror att t ex träets potentiella värde i det här avseende är klart underutnyttjat.

Tankar kring lokala råvaror 

Ett annat syfte med det här projektet var att utforska möjligheten att skapa möbler från råvaror som uteslutande kommer från närområdet, i det här fallet Stockholms innerstad. I gamla tider var lokalproducerat normen vilket gjorde det exotiska intressant och värdefullt. I dagens globaliserade värld är det närproducerade undantaget (utom i viss mån matvaror), vilket enligt min mening nu gör det lokala mer intressant. Att skapa möbler av råvaror från en storstad är inte helt lätt. Av naturliga skäl är en modern stad bra på att producera tjänster men mindre bra på att producera råvaror. I den mån råvaror alls produceras blir det ofta i form av skrestmaterial. På något sätt tycker jag dock att just detta ger storstadens råvaror någon form av speciellt värde och i förlängningen också de produkter som skapas från dessa råvaror.

Tankar kring material 

Jag har länge lekt med tanken på att skapa produkter som är gjorda av uteslutande ett material. Detta är i stor utsträckning möjligt även för produkter som i normala fall består av flera olika material och är också genomfört för några av objekten i det här projektet. I det fall det inte är möjligt (t ex kan en träsoffa behöva en dyna och lim för att bli stabil) kan man åtminstone minimera antalet material och undvika att använda dolda material och att blanda material. D.v.s. en möbel är gjord av det man ser och är lätta att plocka isär.  En annan aspekt är förstås valet av material. Att använda välkända material som ser ut som det det är förstärker intrycket av en ärlig produkt och en långvarig relation bör ju bygga på ärlighet som man brukar säga.

Tankar kring hållbarhet 

Att hållbarhet är en term som använts flitigt på senare år kan inte ha undgått någon. Dock verkar termen såväl som trenden vara just hållbar, och av goda skäl tycker jag. Ingången till det här projektet var just tankar kring hållbarhet och jag tycker själv att alla delar i projekten är kompatibla med hållbarhetstanken. Att använda ärliga, lokala, ej blandade material med känt ursprung ger enligt min mening produkter med långt hållbarhetsdatum, som när det har gått ut också är biologiskt nedbrytbara eller återvinningsbara. Att formge med den här typen av material och förutsättningar kan innebära vissa naturliga begränsningar. Personligen tycker jag snarast att det underlättar målsättningen att skapa möbler för framtiden som förhoppningsvis även har en visuell hållbarhet.