En hoppfull trädkramare

För möbelformgivaren Emma Olbers är klimatmål och kunskap grunden till ett trovärdigt arbete med hållbarhet. Viljan att påverka omsätts både i designuppdrag och aktivism, från genomtänkta materialval till Friday for Future-demonstrationer. Sakligt diskuterar hon behovet av att sätta pris på koldioxidutsläpp och hur en designer gör bäst i att tänka baklänges.

Vad betyder hållbarhet för dig i ditt arbete som designer och i ditt företag?

– Hållbarhetsfrågan är stor och det är viktigt att vi håller oss inom Planetens gränser, ett koncept utvecklat av forskare som omfattar aspekter som biologisk mångfald och vatten. Jag har valt att fokusera på klimatet och då är temperaturökningen central. För att sänka temperaturen är utsläppen av växthusgaser det absolut viktigaste, vilket mäts i koldioxidekvivalenter, CO2e. Inom möbelproduktion står själva materialet för cirka 50 procent av utsläppen. Därför lägger jag stor vikt vid material med låga CO2e. Det kan handla om återvunna material, mängden material och att produkten ska gå att återvinna och underhålla. Det är där jag som designer kan göra störst skillnad.

Varför valde du den här banan?
– Jag är uppvuxen som femte generationen på ett jordbruk utanför Göteborg. Där blev resurshushållning tydligt, liksom att vi bara har gården till låns från våra barn. Jag lärde mig tidigt sådana saker som att det tar tid för en tall att växa. Jag utbildade mig på Nyckel- viksskolan och Beckmans under 90-talet, då pratades det inte mycket om livscykelanalys. Viljan att arbeta med de frågorna blev allt starkare efter att jag fått barn och utbildat mig vidare inom hållbar design. Ett av de första projekten blev Stockholm Wood 2007 där jag gjorde möbler av träd som vuxit på olika platser i staden. Förutom låga CO2e-utsläpp var jag intresserad av om vi känslomässigt tar till vara på möbler mer om vi vet vilka träd som de gjorts av. Det tror jag verkligen att vi gör. I den inredning som jag gör nu för Ersta nya sjukhus använder jag material från de träd som stod på platsen för byggnaden.

Vilket av dina projekt som representerar hållbarhet och design är du mest stolt över?

– Olika produkter är bra på olika saker. I den tuftade matta som jag gjorde tillsammans med Asplund för det nyre- noverade Nationalmuseums bibliotek använde vi en blandning av ull och ett nytt material, Tencel. Det är gjort av snabbväxande skog och tillverkas i ett slutet miljövänligt system. Det ger mindre växthusgaser än många andra textila alternativ.

Vilka tycker du är de största hindren i dag för att använda design som verktyg för samhällstransformation?
– Att människors medvetenhet går för långsamt. Design är ett bra verktyg och en bra problemlösare, men vi har tiden emot oss. Rent politiskt skulle det vara bra med ett pris på koldioxid, så att produkter som värnar om vår framtid är billigare än produkter som förstör. Vi har bara val vart fjärde år, och att demonstrera för att skapa opinion är ett kraftfullt sätt att påverka politiska beslut.

Hur har pandemin påverkat ditt arbete? Finns det några erfarenheter som du tar med dig och vilka utmaningar ser du framöver?

– Det starkaste som jag tar med mig är att vi har lyssnat på vetenskapen och ändrat vårt beteende så snabbt. Det är hoppfullt, för det kommer att vara katastrofalt om vi bara går tillbaka till det gamla normala. Jag hoppas att klimatforskningen får ta större plats och att stöd inför återstarten utformas på rätt sätt, som att tåg subventioneras i stället för flyg. Jag hoppas också att vi får ett annat förhållningssätt till begrepp som tid och pengar. Att vi inte hetsar i väg och konsumerar, sedan har vi tio paraplyer i hallen som vi inte hittar.

Vilka andra länder tycker du har kommit långt när det gäller hållbarhet inom design? Var hämtar du din inspiration?

– Frankrike och Paris känns intressanta just nu. De arbetar med en femton minuters-regel, och vill skapa en ny stad utan bilar. Var du än bor ska du inte ha längre till skolan, affären eller ditt jobb än att det tar femton minuter att gå eller cykla. Själv lyssnar jag mycket på klimatforskaren Johan Rockström.

Finns det tillfällen där du behöver kompromissa med dina idéer och visioner kontra de begränsningar som kan uppstå när det gäller hållbara strategier? Eller kan begränsningarna tvärtom vara en kreativ motor?

– Det är ibland svårt att hitta återvunna material och de kan vara mycket dyrare. Det kan också vara svårt att övertyga företag att producera i länder som använder förnyelsebar energi och där stål framställs på ett miljövänligt sätt. Men för en designer kan utmaningar vara roliga. Det sägs ibland att 80 procent av hållbarhetsarbetet görs på skissbordet. Väljer du återvunna material gör det enorm skillnad. Som designer måste du tänka baklänges, och börja planera för hur produkten ska underhållas och återvinnas redan innan den är gjord